« L Ä N S K U L T U R E N

Finkultur är en vanligen värderande benämning för kulturella uttryck som anses göra anspråk på att vara mer bildade eller värdefulla än andra kulturella uttryck. Motsatsen är vanligen populärkultur eller folkkultur, men gränserna däremellan är oklar. - Wikipedia

Termen "finkultur" myntades år 1964 och det av sociologen Harald Swedner. I sex stora svenska städer utförde han en utredning av kulturella institutioner. Begreppet användes under denna tid ironiskt och anspelade på finrum. Ett finrum är ett rum som möblerats vackert, men används sällan. Swedner ansåg att samma sak gällde för finkulturen att det var en liknande funktion för de borgerliga samhällsklasserna.

Enligt Swedner så ska Sverige ha eller ha haft tre olika särkulturer. Dessa var allmogekultur, högreståndskultur och arbetarekultur. Han ansåg dock att allmogekulturen var på denna tid på väg att upplösas av urbaniseringen samt att han ansåg att arbetarekulturen var instabil och oetablerad. 

Finkultur har i viss mån varit associerat med de övre samhällsklasserna, men detta samband har delvis bleknat. Numera används begreppet ibland om den kultursyn som återspeglas på de stora dagstidningarnas kultursidor, av somliga kallat kulturelitism.

Följande företeelser kallas ofta finkultur:

  • Bildkonst
  • Klassisk litteratur
  • Klassisk musik
  • Konstfilm
  • Jazz
  • Poesi
  • Teater 
  • Opera

Följande kulturella företeelser anses ofta stå i direkt motsatsställning till finkultur:

  • Buskis
  • Dokusåpa
  • Kiosklitteratur
  • Populärmusik (som dansbandsmusik och schlager)
  • Pornografisk film
  • Såpopera
  • Tecknade serier (tidigare generellt, numera ofta)
  • Veckotidningar och "skvallerpress"
14 okt 2020